Men det fortsatte jävlas.
Våren 2023 märkte jag att det började ta emot i bröstet vid vandring/promenader i motlut. Till slut tyckte frugan efter att vi gjort ett besök i en brant Orsafäbod i slutet av maj att jag skulle be om en läkartid.

Det vet jag faktiskt inte hur man gör och har fortfarande inte listat ut, men via akuten kan man få hjälp. När jag berättade om mina problem ville de att jag skyndade in så det gjorde jag.

Efter grundlig undersökning konstaterades att jag nog hade fått kärlkramp, det låter väl inte så farligt tänkte jag. Någon fördjupad undersökning med kamera och annat ville jag inte gå med på så jag fick åka hem igen med en nitroglycerinspray och några nya tabletter efter att lovat att höra av mig om det blev värre.

När vi började jobba igen i augusti efter semestern insåg jag att det nog var detta de menade med ”blir värre”. Visst hade jag under semestern känt av att det tog emot vid promenader, men jag försökte press förbi det i tron att det var lathet som smugit sig på mig. Men det gick inte, enda som hjälpte var att stanna. Torsdag den 31:a augusti åkte jag in till akuten efter att upptäckt att jag på släta marken inte kunde gå mer än 75 meter och nu gick det inte att pressa något längre utan det blev knästående.

Jag fick inte åka hem mer. Helgen på avdelning i Mora, sen till Falun där det skulle göras ballongsprängning. Det visade sig när de gick in med kamera och ballong via handleden upp till hjärtat att den där förträngningen satt dumt till, den skulle stänga hela hjärtat från blod om det satt igen och att spränga där var riskabelt dessutom med risk för mediokert resultat. Så från Falun blev det en akuttid på Akademiska i Uppsala, då jag var i så bra fysisk form (de sade så trots fetman) så var det bättre med öppen kirurgi. De öppnade bröstkorgen den 5:e september, stoppade hjärtat, satte nya vener till både bak och framsidan av detsamma. En tog de på vänster underben, den andra på insidan bröstkorgen. Behändigt att vara utrustad med reservdelar från födseln.

CABG heter operationen, kallas även bypass eller kranskärlsoperation.

Sen tillstötte komplikationer, inte med hjärtat men njurarna lade av efter operationen så jag blev kvar i Uppsala tio dagar, sen hem till Mora och ytterligare några dagar på sjukhus innan jag fick åka hem. Njurarna hade kommit igång igen och enligt läkaren skulle de då vara i fullgott skick, jag har heller inga indikationer på annat.

Sjukskrivning igen, 2023-09-01–2024-03-03 sista månaderna upptrappning med 50% arbete. Sen fattade jag inte om jag kunde vara sjukskriven längre, så jag började jobba igen.

Om jag orkar? Nä, men ingen bryr sig vi är förbrukningsartiklar, jag ska försöka hålla ihop fram till pensionen men jag siktar på att gå redan vid 64. För orken räcker till halva dagen eller var annan dag, tur jag arbetar med måltal och har frihet under ansvar att administrera min dag.